Många av dem är lite halvdåliga i kvalitén (spec två på tivo) men de ville jag verkligen ha med. Pausat från fotandet ett tag men är nu taggad igen! Ska hjälpa min fina vän Emilia att fotografera då och då nu när hon börjar blogga för malmostreetstyle.

 

Hade ALLT förberett för imorse då jag annars har tendensen att få panik och inte hittar mina grejer eller vad jag ska ha på mig (mobil, nycklar, plånbok etc, .) t.om. packat väskan med allt jag skulle ha på mig, ställt fram mediciner och treo, vilken tröja jag skulle ha för att inte frysa på morgonen när jag går upp osv.
Blev ju nämligen tillbaka kallad till en andra intervju ifrån intervjun som gick så bra förra veckan att de ringde dagen efter direkt och ville ses igen, alltid kul.Oddsen var verkligen på min sida kände jag. 

Jobbet i fråga är ett för Malmö stad, skulle förmodligen vara väldigt, väldigt tråkigt, men ville ju såklart få lite rutiner, komma in i systemet igen och helt enkelt bara få komma ut (dör snart av uttråkning).

Jag (skryt-alert) var en av de 33 som gick vidare, and I SCREWED IT FUCKING UP ALLTSÅ IMORSE. 

 

Vaknade inte, av ngt. Samtal, alarm på mobilen, alarm på min sviiiinhöga klocka och bankande på dörren. Kan bero på att jag inte hade sovit två dygn och kroppen inte tillät mig att vakna. Där rök den chansen till det jobbet! Inte för att det är så att det blir breakdown pga att jag inte får det jobbet, utan för jag är  SÅ.JÄVLA.BESVIKEN.OCH.ARG.PÅ.MIG.SJÄLV!

 

Mycket jag inte riktigt postat på internet, kan vara negativt om arbetsgivare söker på en eller ngt liknande. Men jag har motgångar i mitt liv, man kan kalla det vad man vill, men alla har motgångar liksom, olika dock!
Så nu är jag lite krossad och så arg på mig själv att jag vill gå under jorden. Känner hur andra ser mig som lite av en mindre person nu eller ngt (freaking narcissist säger jag..). Men hur går man från att vara ambitiös och presterande till högsta grad. Fuck it!

 

Alla kan försova sig såklart, men det känns som ett sådant jävla misslyckande. Det är det ju men jag är drama queen I guess, men bara för att jag är medveten om det betyder det inte att det inte ssuuuuuuccckkks ändå och nu är denna dagen antagligen helt förstörd.

---

Nu till mina löjligai-lands-problem....

 

- Jag får ibland en annan variant av en av de medicinerna jag tar (samma verksamma ämne), och de smälter upp så snabbt i munnen att hur snabbt jag än sväljer dem så smakar det äckligt i ca 2 minuter..

- När jag passar någon av de små söta hundarna i min byggnad, vilket jag gör då och då, så går jag med två koppel och ofta vill de gå och nosa på olika saker så jag står med båda armarna åt varsitt håll och ser ut som någon som ska få sina leder utdragna eller något.

- Efter att ha köpt en ny jättebra NIKON kamera, två objektiv, en extern blixt och lite smått men har inget specifikt "porträtt objektiv" och massor av annat.

- Jag vill skämma bort min älskade guddotter och köper oftast med mig presenter och sådant, men nu har hon ALLT, hon har näst intill allt hon har användning av etc, vad i hela friden ska jag köpa till henne?

- Älskar mina svarta kappor och jackor men det känns som HUR JAG ÄN GÖR så är de alltid fulla med hundhår, alltid, alltid, alltid.

- Mina fötter ser stora ut (de är de visserligen) i ballerinaskor så jag köper alltid en storlek för liten och sedan får jag skoskav.

- Det är svårt att hitta "underdelar" så som shorts eller kjolar som passar till mörka strumbyxor nu när det är kallt och jag älskar höstmode, så byxor och klänningar är i princip valen.

- Jag har blivit kallad till en del intervjuer eller call back till en andra intervju nu till jobb jag inte är direkt intresserad av (dock klagar jag inte direkt faktiskt, får jag ett dööö tråkigt jobb så kan jag ju ändå fortsätta söka andra till jag vill plugga igen).

- Min kamera på mobilen har gått i sönder så jag kan inte använda mig av snapchat.

- Köpte så klart årets rosa band för bröstcancer, men gillar inte den nya designen.

- Vet inte om jag ska vara lite mörkare blond eller behålla den jag har.

- Ska jag försöka sätta tillbaka mycket av denna månadens pengar till mitt sparkonto eller shoppa höstmode? (det är ofta den delen på året då jag gillar modet mest).

- Vill gå till en spågumma, för jag vill tro på sådant och astrologi osv men hittar ingen i malmö jag vill gå till.

- Den nya mascaran jag köpte är inte direkt bra, så jag får använda min gamla mascaras borste och den nya mascaran tsm.
- Tar lång tid att sätta i min hårförlängning.
- Vill prova nya väldigt fina nyanser av läppstift (typ plommon), & många mörka nyanser får mina tänder att se ännnuuuu mer gula ut.

- Ibland när man sminkar sig så blinkar man till när man ta på sig mascara och fuckar upp resten av sminkningen...

 

 

 

Emma Watson, känd skådespelare ger ett tal om feminismen. Var tvungen att lägga ut det då det var något jag nyligen skrev om i ett annat inlägg. I talet motiverar hon och berätta om UN's "HeforShe" program. Eftersom talet var ganska långt så citerar jag delar jag tyckte var extra berörande, "nytänkande" eller helt enkelt extra viktigt. (note, hela talet är viktigt och berörande och borde ses/höras).

 

"I am reaching out to you because I need your help. We want to end gender inequality—and to do that we need everyone to be involved.

(.....)

I was appointed six months ago and the more I have spoken about feminism the more I have realized that fighting for women’s rights has too often become synonymous with man-hating. If there is one thing I know for certain, it is that this has to stop.

For the record, feminism by definition is: “The belief that men and women should have equal rights and opportunities. It is the theory of the political, economic and social equality of the sexes.”

(....)

Apparently I am among the ranks of women whose expressions are seen as too strong, too aggressive, isolating, anti-men and, unattractive.

Why is the word such an uncomfortable one?

I am from Britain and think it is right that as a woman I am paid the same as my male counterparts. I think it is right that I should be able to make decisions about my own body. I think it is right that women be involved on my behalf in the policies and decision-making of my country. I think it is right that socially I am afforded the same respect as men. But sadly I can say that there is no one country in the world where all women can expect to receive these rights.

No country in the world can yet say they have achieved gender equality.

(....)

And if you still hate the word—it is not the word that is important but the idea and the ambition behind it. Because not all women have been afforded the same rights that I have. In fact, statistically, very few have been.

(....)

I’ve seen young men suffering from mental illness unable to ask for help for fear it would make them look less “macho”—in fact in the UK suicide is the biggest killer of men between 20-49; eclipsing road accidents, cancer and coronary heart disease. I’ve seen men made fragile and insecure by a distorted sense of what constitutes male success. Men don’t have the benefits of equality either.  

We don’t often talk about men being imprisoned by gender stereotypes but I can see that that they are and that when they are free, things will change for women as a natural consequence.

If men don’t have to be aggressive in order to be accepted women won’t feel compelled to be submissive. If men don’t have to control, women won’t have to be controlled.

Both men and women should feel free to be sensitive. Both men and women should feel free to be strong… It is time that we all perceive gender on a spectrum not as two opposing sets of ideals.

If we stop defining each other by what we are not and start defining ourselves by what we are—we can all be freer and this is what HeForShe is about. It’s about freedom. 

I want men to take up this mantle. So their daughters, sisters and mothers can be free from prejudice but also so that their sons have permission to be vulnerable and human too—reclaim those parts of themselves they abandoned and in doing so be a more true and complete version of themselves.

(.....)

 

Because the reality is that if we do nothing it will take 75 years, or for me to be nearly a hundred before women can expect to be paid the same as men for the same work. 15.5 million girls will be married in the next 16 years as children. And at current rates it won’t be until 2086 before all rural African girls will be able to receive a secondary education.

If you believe in equality, you might be one of those inadvertent feminists I spoke of earlier.

And for this I applaud you.

(.....)

I am inviting you to step forward, to be seen to speak up, To be the he for she. And to ask yourself if not me, who, if not now when.

Thank you."

 

"Today I don't feel like doing anything....."

 

Att skriva detta meningslösa inlägget och sedan gå kvällsrundan med Dacke är nog det mest produktiva jag kommer att göra eller gjort på hela denna dagen! Ska titta på reality tv och gosa i sängen - no more, no less.

 

Imorgon är en ny vecka!

 

För många starka åsikter baserade på ingen kunskap what so ever och det är något jag verkligen försöker undvika, läser gärna på istället och försöker vara lite öppensinnad, inte bara ha en titta på EN tavla av statistik, lyssna på vad EN människas åsikt och sedan bara hålla med. Så jag vill poängtera att detta inte handlar om F! Inte vad det partiet står för eller deras politik. Jag menar feminismen, inte partiet som absolut främst står för det.
Jag har försökt använda olika källor, men gud, detta med feminismen är inte mitt kärnämne, så är jag helt plötsligt ute och cyklar så stay with me.

Min pappa la ut denna länk på facebook;
 
http://jamstalldhetsfeministern.wordpress.com/2013/11/01/gudrun-schyman-manshat-ar-folkbildning-jamstalldhetsfeministern-instammer/ 

Som handlar om Kakan Hermansson tankar och Gudruns besvarande.

Jag kände då efter att ha läst den att det var dags för mig att faktiskt tänka efter lite, då jag alltid får grova svar när jag säger att jag är feminist, folk kan nästan bli arga på mig, inte bara killar/män utan tjejer/kvinnor också, av en anledning - feminism tolkas nu hat mot män.

Antagligen kommer detta bli ett långt inlägg vilket väldigt få av er som läser kommer orka läsa igenom hela vägen ut.
Först vill jag understryka (med skam) att jag är a freaking hypocrite ibland, det är jag. Bättre att erkänna det rakt av redan nu så ni förstår att jag är medveten om det. 

 

I hela mitt liv har jag faktiskt haft turen att få veta att jag har så många val i livet, jag har pluggat och varit medveten om att om jag verkligen anstränger mig så kanske jag får betygen, och då har jag, som kvinna lika stor möjlighet att komma in på universitetslinjer som män, jag har möjligheter och val här i livet, jag får rösta och jag får köra bil, jag får skilja mig, starta företag, jobba och listan går vidare.
Om man tittar på svenska historia så har det steg för steg blivit mer kvinnor som får rösta, men det var inte förrän långt senare som vilken kvinna som helst fick göra det (notera dock att under långa, långa tider var det extremt många män som inte fick rösta heller, allt handlade om vilken status man hade i samhället, så många män hade aldrig någon rösträtt heller, ett stort antal män blev också diskriminerade.) men det var fortfarande ingen tvekan om att kvinnor inte hade en talan alls, då männen var de som räknades vara "kvalificerade" att rösta.

"Den första motion i Sveriges riksdag om kvinnlig rösträtt till andra kammaren kom 1884, men förslaget fick klent stöd. Den verkliga kampen för kvinnlig rösträtt startas runt år 1900, och 1903 bildas Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt,LKPR. Föreningen bildades på initiativ av såväl liberala som socialdemokratiska kvinnor. Den var bara öppen för kvinnliga medlemmar och samlade kvinnor från olika politiska håll." (källor: bland annat Kvinnans kamp för rösträtt (Kvinnohistoriska portaler), KvinnSam, Göteborgs universitetsbibliotek)"

Ha i åtanke att the history och politiken var olika (och är verkligen fortfarande) från land till land, men ska man gå in på allt detta också så kommer det bli en hel bok.

Så, vart vill jag komma när jag kastar in sveriges historia och kvinnornas tidigare förtryckningar? Well, jag vill egentligen komma till att jag idag, som tjej, har växt upp utan dessa stora begränsningar, utan liberalismen och socialdemokratiska kvinnor som i sin tur ledde till feminismens fortsatta rörelse hade det antagligen inte varit fallet.
De som kämpat för vad de tror på, jämställdhet, har jag att tacka för de möjligheter jag har idag.

MEN, samhället är långt ifrån jämställt än, kvinnor har lägre lön, får kämpa betydligt mer på ett arbete för att visa deras kapaciteter. När det kommer till frågor om sex osv är det ingen tvekan om att det skiljer sig, kvinnlig sexualitet är långt ifrån lika accepterad som mäns.

Finns en härlig video av Beyoncé på youtube med låten flawless. Där det nämns att vi kvinnor är mycket värda, bara inte lika värda, vi är sexual beings men inte som män, etc etc. (Om inget annat är det en härlig låt och fin video) http://www.youtube.com/watch?v=jm3D3D-xSKE. 

Urklipp av the lyrics:

"En studie av Försäkringskassan 2013 visade att sannolikheten att bli sjukskriven var 30 procent högre för kvinnor än för män redan två år före första graviditeten. Skillnaden bestod efter första barnet. Men två år efter andra barnet var risken för sjukskrivning mer än dubbelt så hög för kvinnor som för män."
-Blev publicerat i sydsvenskan efter studier utförda försäkringskassan.

Vidare, i samband med denna undersökning publicerade sydsvenskan också skillnaderna om hur många fler obetalda timmar kvinnor vs män har, enligt den artikeln såg siffrorna ut såhär:

30 timmar betalt arbete i veckan utför kvinnor i åldrarna 20–64 år. Motsvarande siffra för män är 37 timmar i veckan.
26 timmar obetalt arbete utför kvinnor i åldrarna 20–64 år. Motsvarande siffra för män är 21 timmar i veckan.
40 timmar obetalt arbete utför småbarnsmammor varje vecka. Motsvarande siffra för småbarnspappor är drygt 30 timmar.

Dessa källor tycker jag verkligen inte ska vara de enda man tittar på, men oavsett vilken källa så visas stora skillnader mellan män och kvinnor inom så många områden.

Jag har ju faktiskt märkt av detta lite mer när jag blir äldre (jag gick visserligen in i väggen men detta hade inget med detta ämne att göra). Hur? Jo, jag försöker planera min framtid, precis som de flesta gör såklart.
Jag vet inte hur många gånger jag tänkt på om jag kommer få välja mellan en riktig karriär eller barn, men det är lite att överdriva egentligen, man kan ha båda (DOCK tror jag det är det som ökar den procentuella skillnaden av de som går in i väggen, mammor som vill vara allt på alla ställen, ha en topp karriär och vara den perfekta "hemmafrun", min pappa brukar säga att de både vill ha karriär och vara "cupcake mammor" och att han på fullaste allvar förstår att ingen, varken kvinna eller man klarar av detta i längden.) 

Däremot har jag tänkt SÅ mycket på mina år mellan 20 och 30, av massa anledningar såklart, men jag som vill utbilda mig, vet inte längre till vad men tidigare drömde jag om ganska långa universitet utbildningar. Genast blev det ångestframkallande, när i hela friden ska jag skaffa barn, kommer jag ut på arbetsmarknaden efter en lång utbildning (säg i trettio års ålder, eller ja, kanske 28,29) då kommer det vara väldigt svårt att få jobb, män som kvinnor är medvetna om att om man inte redan har barn när man är i trettio års åldern kommer man förmodligen vilja ha det inom kort framtid = då får företagen betala mammaledighet, jag kan erkänna att jag hade väl tänkt likadant om jag var chef, varför anställa någon som antagligen kommer att vilja vara mammaledig snart (betald mammaledighet såklart)? Okej, då säger folk, men folk är "pappalediga också", men där är tydliga, tydliga statistiker som visar hur många mer kvinnor som är mammalediga i längre perioder än pappor. Nu är väl jag lite extrem men helt plötsligt dyker MILJONER frågor och tankar upp i huvudet; "ska man bli mamma under en ledig period från studierna" "hur ska jag ha en ordentlig mamma penning om jag inte jobbat betydligt mer innan?" etc etc, och jag har inte ens pojkvän!?!? ( I know, chill the fuck dowm Jennifer).

Just att det är kvinnor som riskerar detta är ju för att män kan få barn i stort sätt hela sitt liv (inte riktigt insatt i det där, kanske hela livet? hmmmm...) medan kvinnornas fertila år är begränsade.
Detta är ju helt klart ett problem som faktiskt kan förändra vilken personal som anställs (om man tittar på den statistiken) - män som är nya i arbetslivet i 30 års ålder blir inte diskriminerade på grund av denna faktorn, men jag kan inte se hur det kan vara en mans fel att en kvinna har en biologisk klocka. För det är ju delvis detta som i sin tur leder till att man/chefer/de anställer färre kvinnor utan barn i den åldern. (har inga källor eller någon statistik på detta men enligt mig är det logiskt tänkade, men det kommer ju ingen chef erkänna såklart).
Men rent tekniskt så lär iallafall statistiken för antal som anställs per år som arbetssökande 30 åring visa stora skillnader mellan män och kvinnor.
Men ja, jag kanske är lite speciell i det med att övertänka sånt.

I skolan och liknande har det aldrig varit så att någon får mer hjälp än andra beroende på vilket kön de är (dock delas man redan från tidig ålder upp i könsrollerna och där är exemplena många).

Magnus Betnér skämtar om detta i ett klipp i ett av hans stand up program. Titta vettja, 1,47 minuter in i detta klipp börjar pratandet om jämställdhet, sedan spårar det lite igen (Ta nu de grova skämten när han drar iväg lite med en nypa salt, han är en komiker):

 

Vi hade en tjej och kille skoldag (eller vad de nu kallade det) så sent som i nian. En make up artist var hos oss tjejer som en av sysslorna medan en av killarnas sysslor var (tusan, kommer inte ihåg! Det var länge sedan, okej?). Jag klagade inte det minsta, gud vad kul det var att få lära sig att måla sotade ögon så jag kunde göra det till nästa gång jag skulle på fest (och jag behövde inte ens betala för det!) och det klagar jag fortfarande inte på, jag vill lära mig att sminka mig fint, jag vill vara en tjejig tjej etc, vill inte ha för tydliga magmuskler men tycker killar ska ha det and the list goes on.

Men nu dyker the hypocrite in me upp, exempel:
- Jag köper alltid rosa leksaker, tjejiga kläder och allt från hello kitty till Mimmi till min guddotter. Nu älskar hon ju rosa och lila, "tjejfärger", varför? Jo för vi lärt henne (och så många andra små flickor) att älska färgerna. (rosa är fortfarande en av mina favoriter så det är väl egentligen så att man själv gillar färgen). Note; precis som man lätt för över sina rädslor till sina barn för man över sådana saker som favoritfärg etc.
- Oftast vet jag att jag kommer bli bjuden på några drinkar på krogen, annars lyckas jag ju faktiskt säkert taskigt och jävligt flirta mig till några av killar jag inte är intresserade av (detta är ju enormt vanligt).
- Jag låtsas vara dum för att få hjälp med saker (i detta fall pratar jag faktiskt inte om mig själv utan generellt), "jag fattar inte hur man bytar detta däcket", "kan inte du fixa den hyllan?" Man är så smart att man vet när man ska spela dum helt enkelt.
-Gömmer mig helt enkelt bakom att jag är kvinna "jag är kvinna, sånt kan inte jag" (sen är det ju sant att fysisk styrka kan ju faktisk spela in och då är det ju faktiskt sant i vissa scenarion).

Kommer inte på mer förslag nu riktigt men där är många, helt klart.

Gubbslem - Män (Jag säger: och vi klagar på negativa skällsord för kvinnor?)

"Kvinnohat:
När en annan uppfattning än feminism uttrycks. När en kvinna kritiseras – eller upplever att hon har kritiserats – så är det också kvinnohat." (Jag säger: Okej, HELT SERIÖST, hela de artiklarna och hela ordlistan handlar om hat mot män? Så de får inte hata men vi får, är det jämställdhet?)

Note to self, och ett tips, läs:
En bok om antifeminismär en berättelse om ett Sverige i förändring där ett nytt debattklimat sakta har vuxit fram, och där det är alltmer legitimt att avsky feminismen och dess företrädare.
Den här boken är en larmklocka och en uppmaning till alla som säger sig stödja idén om rättvisa och mänskliga rättigheter.

 

Fotograferade min älskade, älskade, bästa vän, Dacke lite smått idag. Efter en stund kom lilla Leo och ville bli fotad han med. Inte alltid det lättaste att fotografera ett bra foto på två fyrbenta vänner ( man kan inte riktigt förklara för dem hur vissa poser gjort bilderna häftigare, att få båda bredvid varandra och lyckas få dem att hålla sig still etc). Men vet med säkerhet att det kommer fler bilder på Dacke!

 

Tog med kameran ut idag och nu har jag plötsligt 400 bilder att lägga in och titta igenom. Så jag gissar på att man kanske får 4 bra bilder åtminstone.
Delar nog upp inläggen.

 

Nu var det ju flera dagar sedan såklart eftersom jag är sämst på uppdatering (doesnt matter that much though). Vi målade ansiktsmålning, gjorde ballongdjur, lekte en massa och gosade. Mormor var med också, så det var mysiga timmar denna lördag :)
Elsa ville bli en vovve, men jag tror nog att det får vänta mint 6 månader innan det egentligen kan bli någon lyckad ansiktsmålning ;) (inte lätt när det smetas ut var tredje sekund, hehe), men kul hade vi!
Tog med mig kameran också, däremot är inga foton med någon direkt quality! 

 

Självklart förstår jag att på rätt mediciner och rätt hjälp så blir det betydligt bättre. Men titta på klippet. Det är tre minuter långt, och det kan det vara värt i min åsikt.

 

 

Kramkram

 Ännu en soluppgång utan sömn! Uttråkad och vill verkligen sova några timmar. Men ju mer sådär uttråkad och trött man blir ju mer tänker man och ju snurrigare blir man. Ond cirkel!

Det må vara så att jag inte har några rutiner alls just nu men det är verkligen inte den enda anledningen till att jag har vänt på dygnet, är verkligen en natt/kvälls-människa och trivs med att vara vaken på natten, varför vet jag inte.

 

Blivit frågad om att fota på a wedding reception på lördag btw! Se om jag hinner införskaffa en off camera blixt tills dess! :)

 

Kunde inte somna nu heller, ligger bara och tänker på hur mycket man kan göra med bilderna jag tog på kvinnan som hade burlesque-uppträdet . Så nu har jag pillat och redigerat en del bilder, så färgglada och jag älskar kontraster, det har jag alltid gjort! Önskar att jag hade hennes namn, kommer inte ihåg det (eller för att vara helt ärlig så bruslyssna jag väl sådär halft när "programledaren" pratade, fokuserade på annat.)
Färgvalen hon har gjort alltså, all power to yah' säger jag bara!