För många starka åsikter baserade på ingen kunskap what so ever och det är något jag verkligen försöker undvika, läser gärna på istället och försöker vara lite öppensinnad, inte bara ha en titta på EN tavla av statistik, lyssna på vad EN människas åsikt och sedan bara hålla med. Så jag vill poängtera att detta inte handlar om F! Inte vad det partiet står för eller deras politik. Jag menar feminismen, inte partiet som absolut främst står för det.
Jag har försökt använda olika källor, men gud, detta med feminismen är inte mitt kärnämne, så är jag helt plötsligt ute och cyklar så stay with me.

Min pappa la ut denna länk på facebook;
 
http://jamstalldhetsfeministern.wordpress.com/2013/11/01/gudrun-schyman-manshat-ar-folkbildning-jamstalldhetsfeministern-instammer/ 

Som handlar om Kakan Hermansson tankar och Gudruns besvarande.

Jag kände då efter att ha läst den att det var dags för mig att faktiskt tänka efter lite, då jag alltid får grova svar när jag säger att jag är feminist, folk kan nästan bli arga på mig, inte bara killar/män utan tjejer/kvinnor också, av en anledning - feminism tolkas nu hat mot män.

Antagligen kommer detta bli ett långt inlägg vilket väldigt få av er som läser kommer orka läsa igenom hela vägen ut.
Först vill jag understryka (med skam) att jag är a freaking hypocrite ibland, det är jag. Bättre att erkänna det rakt av redan nu så ni förstår att jag är medveten om det. 

 

I hela mitt liv har jag faktiskt haft turen att få veta att jag har så många val i livet, jag har pluggat och varit medveten om att om jag verkligen anstränger mig så kanske jag får betygen, och då har jag, som kvinna lika stor möjlighet att komma in på universitetslinjer som män, jag har möjligheter och val här i livet, jag får rösta och jag får köra bil, jag får skilja mig, starta företag, jobba och listan går vidare.
Om man tittar på svenska historia så har det steg för steg blivit mer kvinnor som får rösta, men det var inte förrän långt senare som vilken kvinna som helst fick göra det (notera dock att under långa, långa tider var det extremt många män som inte fick rösta heller, allt handlade om vilken status man hade i samhället, så många män hade aldrig någon rösträtt heller, ett stort antal män blev också diskriminerade.) men det var fortfarande ingen tvekan om att kvinnor inte hade en talan alls, då männen var de som räknades vara "kvalificerade" att rösta.

"Den första motion i Sveriges riksdag om kvinnlig rösträtt till andra kammaren kom 1884, men förslaget fick klent stöd. Den verkliga kampen för kvinnlig rösträtt startas runt år 1900, och 1903 bildas Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt,LKPR. Föreningen bildades på initiativ av såväl liberala som socialdemokratiska kvinnor. Den var bara öppen för kvinnliga medlemmar och samlade kvinnor från olika politiska håll." (källor: bland annat Kvinnans kamp för rösträtt (Kvinnohistoriska portaler), KvinnSam, Göteborgs universitetsbibliotek)"

Ha i åtanke att the history och politiken var olika (och är verkligen fortfarande) från land till land, men ska man gå in på allt detta också så kommer det bli en hel bok.

Så, vart vill jag komma när jag kastar in sveriges historia och kvinnornas tidigare förtryckningar? Well, jag vill egentligen komma till att jag idag, som tjej, har växt upp utan dessa stora begränsningar, utan liberalismen och socialdemokratiska kvinnor som i sin tur ledde till feminismens fortsatta rörelse hade det antagligen inte varit fallet.
De som kämpat för vad de tror på, jämställdhet, har jag att tacka för de möjligheter jag har idag.

MEN, samhället är långt ifrån jämställt än, kvinnor har lägre lön, får kämpa betydligt mer på ett arbete för att visa deras kapaciteter. När det kommer till frågor om sex osv är det ingen tvekan om att det skiljer sig, kvinnlig sexualitet är långt ifrån lika accepterad som mäns.

Finns en härlig video av Beyoncé på youtube med låten flawless. Där det nämns att vi kvinnor är mycket värda, bara inte lika värda, vi är sexual beings men inte som män, etc etc. (Om inget annat är det en härlig låt och fin video) http://www.youtube.com/watch?v=jm3D3D-xSKE. 

Urklipp av the lyrics:

"En studie av Försäkringskassan 2013 visade att sannolikheten att bli sjukskriven var 30 procent högre för kvinnor än för män redan två år före första graviditeten. Skillnaden bestod efter första barnet. Men två år efter andra barnet var risken för sjukskrivning mer än dubbelt så hög för kvinnor som för män."
-Blev publicerat i sydsvenskan efter studier utförda försäkringskassan.

Vidare, i samband med denna undersökning publicerade sydsvenskan också skillnaderna om hur många fler obetalda timmar kvinnor vs män har, enligt den artikeln såg siffrorna ut såhär:

30 timmar betalt arbete i veckan utför kvinnor i åldrarna 20–64 år. Motsvarande siffra för män är 37 timmar i veckan.
26 timmar obetalt arbete utför kvinnor i åldrarna 20–64 år. Motsvarande siffra för män är 21 timmar i veckan.
40 timmar obetalt arbete utför småbarnsmammor varje vecka. Motsvarande siffra för småbarnspappor är drygt 30 timmar.

Dessa källor tycker jag verkligen inte ska vara de enda man tittar på, men oavsett vilken källa så visas stora skillnader mellan män och kvinnor inom så många områden.

Jag har ju faktiskt märkt av detta lite mer när jag blir äldre (jag gick visserligen in i väggen men detta hade inget med detta ämne att göra). Hur? Jo, jag försöker planera min framtid, precis som de flesta gör såklart.
Jag vet inte hur många gånger jag tänkt på om jag kommer få välja mellan en riktig karriär eller barn, men det är lite att överdriva egentligen, man kan ha båda (DOCK tror jag det är det som ökar den procentuella skillnaden av de som går in i väggen, mammor som vill vara allt på alla ställen, ha en topp karriär och vara den perfekta "hemmafrun", min pappa brukar säga att de både vill ha karriär och vara "cupcake mammor" och att han på fullaste allvar förstår att ingen, varken kvinna eller man klarar av detta i längden.) 

Däremot har jag tänkt SÅ mycket på mina år mellan 20 och 30, av massa anledningar såklart, men jag som vill utbilda mig, vet inte längre till vad men tidigare drömde jag om ganska långa universitet utbildningar. Genast blev det ångestframkallande, när i hela friden ska jag skaffa barn, kommer jag ut på arbetsmarknaden efter en lång utbildning (säg i trettio års ålder, eller ja, kanske 28,29) då kommer det vara väldigt svårt att få jobb, män som kvinnor är medvetna om att om man inte redan har barn när man är i trettio års åldern kommer man förmodligen vilja ha det inom kort framtid = då får företagen betala mammaledighet, jag kan erkänna att jag hade väl tänkt likadant om jag var chef, varför anställa någon som antagligen kommer att vilja vara mammaledig snart (betald mammaledighet såklart)? Okej, då säger folk, men folk är "pappalediga också", men där är tydliga, tydliga statistiker som visar hur många mer kvinnor som är mammalediga i längre perioder än pappor. Nu är väl jag lite extrem men helt plötsligt dyker MILJONER frågor och tankar upp i huvudet; "ska man bli mamma under en ledig period från studierna" "hur ska jag ha en ordentlig mamma penning om jag inte jobbat betydligt mer innan?" etc etc, och jag har inte ens pojkvän!?!? ( I know, chill the fuck dowm Jennifer).

Just att det är kvinnor som riskerar detta är ju för att män kan få barn i stort sätt hela sitt liv (inte riktigt insatt i det där, kanske hela livet? hmmmm...) medan kvinnornas fertila år är begränsade.
Detta är ju helt klart ett problem som faktiskt kan förändra vilken personal som anställs (om man tittar på den statistiken) - män som är nya i arbetslivet i 30 års ålder blir inte diskriminerade på grund av denna faktorn, men jag kan inte se hur det kan vara en mans fel att en kvinna har en biologisk klocka. För det är ju delvis detta som i sin tur leder till att man/chefer/de anställer färre kvinnor utan barn i den åldern. (har inga källor eller någon statistik på detta men enligt mig är det logiskt tänkade, men det kommer ju ingen chef erkänna såklart).
Men rent tekniskt så lär iallafall statistiken för antal som anställs per år som arbetssökande 30 åring visa stora skillnader mellan män och kvinnor.
Men ja, jag kanske är lite speciell i det med att övertänka sånt.

I skolan och liknande har det aldrig varit så att någon får mer hjälp än andra beroende på vilket kön de är (dock delas man redan från tidig ålder upp i könsrollerna och där är exemplena många).

Magnus Betnér skämtar om detta i ett klipp i ett av hans stand up program. Titta vettja, 1,47 minuter in i detta klipp börjar pratandet om jämställdhet, sedan spårar det lite igen (Ta nu de grova skämten när han drar iväg lite med en nypa salt, han är en komiker):

 

Vi hade en tjej och kille skoldag (eller vad de nu kallade det) så sent som i nian. En make up artist var hos oss tjejer som en av sysslorna medan en av killarnas sysslor var (tusan, kommer inte ihåg! Det var länge sedan, okej?). Jag klagade inte det minsta, gud vad kul det var att få lära sig att måla sotade ögon så jag kunde göra det till nästa gång jag skulle på fest (och jag behövde inte ens betala för det!) och det klagar jag fortfarande inte på, jag vill lära mig att sminka mig fint, jag vill vara en tjejig tjej etc, vill inte ha för tydliga magmuskler men tycker killar ska ha det and the list goes on.

Men nu dyker the hypocrite in me upp, exempel:
- Jag köper alltid rosa leksaker, tjejiga kläder och allt från hello kitty till Mimmi till min guddotter. Nu älskar hon ju rosa och lila, "tjejfärger", varför? Jo för vi lärt henne (och så många andra små flickor) att älska färgerna. (rosa är fortfarande en av mina favoriter så det är väl egentligen så att man själv gillar färgen). Note; precis som man lätt för över sina rädslor till sina barn för man över sådana saker som favoritfärg etc.
- Oftast vet jag att jag kommer bli bjuden på några drinkar på krogen, annars lyckas jag ju faktiskt säkert taskigt och jävligt flirta mig till några av killar jag inte är intresserade av (detta är ju enormt vanligt).
- Jag låtsas vara dum för att få hjälp med saker (i detta fall pratar jag faktiskt inte om mig själv utan generellt), "jag fattar inte hur man bytar detta däcket", "kan inte du fixa den hyllan?" Man är så smart att man vet när man ska spela dum helt enkelt.
-Gömmer mig helt enkelt bakom att jag är kvinna "jag är kvinna, sånt kan inte jag" (sen är det ju sant att fysisk styrka kan ju faktisk spela in och då är det ju faktiskt sant i vissa scenarion).

Kommer inte på mer förslag nu riktigt men där är många, helt klart.

Gubbslem - Män (Jag säger: och vi klagar på negativa skällsord för kvinnor?)

"Kvinnohat:
När en annan uppfattning än feminism uttrycks. När en kvinna kritiseras – eller upplever att hon har kritiserats – så är det också kvinnohat." (Jag säger: Okej, HELT SERIÖST, hela de artiklarna och hela ordlistan handlar om hat mot män? Så de får inte hata men vi får, är det jämställdhet?)

Note to self, och ett tips, läs:
En bok om antifeminismär en berättelse om ett Sverige i förändring där ett nytt debattklimat sakta har vuxit fram, och där det är alltmer legitimt att avsky feminismen och dess företrädare.
Den här boken är en larmklocka och en uppmaning till alla som säger sig stödja idén om rättvisa och mänskliga rättigheter.