Hade ALLT förberett för imorse då jag annars har tendensen att få panik och inte hittar mina grejer eller vad jag ska ha på mig (mobil, nycklar, plånbok etc, .) t.om. packat väskan med allt jag skulle ha på mig, ställt fram mediciner och treo, vilken tröja jag skulle ha för att inte frysa på morgonen när jag går upp osv.
Blev ju nämligen tillbaka kallad till en andra intervju ifrån intervjun som gick så bra förra veckan att de ringde dagen efter direkt och ville ses igen, alltid kul.Oddsen var verkligen på min sida kände jag. 

Jobbet i fråga är ett för Malmö stad, skulle förmodligen vara väldigt, väldigt tråkigt, men ville ju såklart få lite rutiner, komma in i systemet igen och helt enkelt bara få komma ut (dör snart av uttråkning).

Jag (skryt-alert) var en av de 33 som gick vidare, and I SCREWED IT FUCKING UP ALLTSÅ IMORSE. 

 

Vaknade inte, av ngt. Samtal, alarm på mobilen, alarm på min sviiiinhöga klocka och bankande på dörren. Kan bero på att jag inte hade sovit två dygn och kroppen inte tillät mig att vakna. Där rök den chansen till det jobbet! Inte för att det är så att det blir breakdown pga att jag inte får det jobbet, utan för jag är  SÅ.JÄVLA.BESVIKEN.OCH.ARG.PÅ.MIG.SJÄLV!

 

Mycket jag inte riktigt postat på internet, kan vara negativt om arbetsgivare söker på en eller ngt liknande. Men jag har motgångar i mitt liv, man kan kalla det vad man vill, men alla har motgångar liksom, olika dock!
Så nu är jag lite krossad och så arg på mig själv att jag vill gå under jorden. Känner hur andra ser mig som lite av en mindre person nu eller ngt (freaking narcissist säger jag..). Men hur går man från att vara ambitiös och presterande till högsta grad. Fuck it!

 

Alla kan försova sig såklart, men det känns som ett sådant jävla misslyckande. Det är det ju men jag är drama queen I guess, men bara för att jag är medveten om det betyder det inte att det inte ssuuuuuuccckkks ändå och nu är denna dagen antagligen helt förstörd.