Efter regn kommer solsken

Helt seriöst. Jag har nästan gråtit i en timme nu. En timmar av tårar som jag helt enkelt inte kunnat hålla tillbaka. Jag har inte gråtit för jag är ledsen, jag har gråtit för att jag mår så jävla bra. Jag mår så bra att jag gråter, det är så jävla fantastiskt. Vem kunde gissa att detta skulle hända?
 
Jag har kärlek runt omkring mig, en fin lägenhet mitt i stan, en älskad hund, vänner som stått kvar där vid min sida, håller städat omkring mig, mode intresserar mig igen då jag fått tillbaka lite av min figur, slutat röka (feströker dock, lite ute på tunn is kanske?), är jättebra vän med mitt ex och känner inte längre det extrema behovet av bekräftelse av män. 
Angående det som hände mig för ett antal månader sedan, där polis och rätten och hela köret varit inblandat har jag bestämt mig för en sak. Varför ska jag låta en jävla IDIOT förstöra mig, krossa mig och låta honom ta bort det jag kämpat för så länge i mitt liv? Jag har kämpat mot mig själv, och jag är en svår fiende, så jag klarar nog kämpa mot honom. Folk tycker jag är naiv som säger att jag inte ens hatar honom för vad han gjort, att jag inte önskar han allt illa i världen, för sanningen är att jag inte tänker så. Visst tar det kål på mig då och då, visst får det mig att tänka att onda människor existerar, men det är inte den attityden jag vill ha, det är inte den personligheter jag vill ha. Något som krossade mig och orsakade smärta behöver inte betyda att jag inte kan ha styrkan att bara vinna över den stenen på min axel och faktiskt krossa den. I WONT LET IT! Spelar ingen roll att jag vaknar minst en gång om natten av en mardröm angående detta, ibland har jag till och med gråtit i sömnen. Mitt kämpande i alla dessa år ska inte vara förjäves (stavas det så?) no sir!

Att gråta av lycka efter ett liv fullt med tårar är så jävla underbart! Vill att alla mina vänner ska få veta det. Jag hoppas att de alla vet att jag varndrat genomm mörkret, för ljuset vinner alltid! Jag hade ALDRIG klarat mig utan er!
 
Jag vill speciellt tacka vissa personer, även om där är så många som jjävlt mig igenom helvetet.

Galina- alltid varit, varit en bästa vän länge nu, ställer upp med allt hon har kapacitetén till - glöm det fan inte, behöver man extra stöd med sin ekonomi låtan hon en, behöver man en axel att gråta på är hennes ledig, behöver man råd är hennes bättre än någo annans, vissa saker går inte att förklara med ord.
 
 
 
Pappa: utan din hjälp hade jag aldrig stått här, du har inte bara hjälpt mig med allt jobb som behövts för att komma på fötter, du har hjälpt mig när inte haft råd råd till hyran eller mat Du hör har stöttat mig och tittat till mig varje dag, det kommer jag aldrig glömma. Du fick mig att orka stå när mina ben var för svaga.
 
 
Mamma, det hafr variit pågrnd av dig jag kommer inom psykvården så tidigt, och det var du som såg alla tecken redan unden mina förska år. I love you <3'
 
 
Elsa: Du räddae mitt liv. Du var ängeln jag behövde det!
 
 
 
Ni andra verkliga vänner, vad hade jag fucking gjort utan er?
Malin, Josefin, Emilia, Candra, Sara Paulin, Natali
 
 
 
 
JAG ÄLSKAR ER! Tack för att ni stått vid mina sida!
Fler kommer, lite ttråkad nu, heh!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0