Jag närmar mig slutet av sabatsåret och alla mina vänner har nu skolavslutning i veckan, har tänkt mycket på om det var en hit eller en miss och om jag kommer ångre detta jättemycket längre fram.
Jag ångrar inte med ont i magen eller ren ångest, för jag vet att jag behövde det och jag hade aldrig stått ut med att fortfsätta där i början av terminen. Hade verkligen inte orkat och om jag hade så hade jag slutat med dåliga betyg i kurserna, och prestationsångest som jag har hade jag pga det mått ännu dåligare.
Det är klart att det är lätt att säga ( vilket det verkligen är! ) att nu hade det varit skönt om jag hade första året på gymnasiet avslutad och bara två år kvar mot studenten, för självklart känner jag så, men till vilket pris om jag hade haft ångest över dåliga betyg?
Om två år när alla mina kära vänner från skolan osv samt pojkvännen tar studenten kommer det nog svida, och jag kommer säkerligen tänka en massa på att "det kunde varit jag nu " men sen har jag nog vant mig vid tanken att kjag går med folk som är ett år yngre.

Jag tror att jag gjorde ett bra val som tog ett år ledigt, det är ju inte som jag har "förlorat" ett år av mitt liv, bara ett år i "planeringen" och jag har fått mycket jobberfarenhet och växt med detta året på många sätt.

jag är också tacksam för alla som accepterade mitt val och mamma som faktiskt tom föreslog att jag gjorde det, alla föräldrar är inte på det sättet.


Bild från skolavslutningens middag i nian, ett år sedan nu i veckan.

Dock är den värsta frågan " Vad gör du då? Vilken linje går du? " måste praktiskttaget förklara min livhistoria för att inte få en dömmande blick eller åtminstone förklara en massa om att jag inte går i skolan, men skulle egentligen och ska börja efter sommaren, osv osv osv osv osv osv. blö!

pusspuss! <3