Är vi onormala och olyckliga?
Idag satt jag i bilen påvög hem från jobbet med chefen ( fy vilken jobbig helg det varit med jobb by the way), iallafall så pratade vi om lotteriet av någon konstig anledning, som sedan ledde till poker, som sedan ledde till min bror som sedan ledde till hur folk lever och vad folk ser upp till idag,
hans ord: ( han pratar engelska)
- This is the reason I tell you young people to calm dowm, live your life and dont try to be older than you are, it silly how things are now a days, it's clothes there and clothes here, look at me, look at my jacket, alot of wholes, but what I care about is what fits in my pockets.
jag:
- I understand what you mean, but when the world changes around you, and when you're born in this " kind of life" you dont look at it that way. For example, I love shoes, and the only reasen I'm working is to have fun with the money and to be able to by clothes.
han:
- how often do you guys shop nowadays compare to what we did?
jag:
Well, sometime I by 4-6 pair of shoes a month.
han:
And you think thats normal?I save that money for a rainy day when I feel like having a roof over my head, there's more important stuff than shopping.
jag:
-Yeah but sometime we dont have to choose, you can have both.
Låter så löjligt alltihopa ( och ja, jag har förmodligen stavas fel en hel del), för självklart finns det viktigare saker i livet. Jag menar inte att livet GÅR UT PÅ att shoppa, och jag vet inte varför, men en hel shoppingdag framför mig gör mig så otroligt lycklig, och jag vet att jag verkligen inte är ensam om det. Vi föddes i samhället och visste inte vad vi väste upp i. Materialismen ( finns det ett ord som heter så?) har nästan runnit över.Men jag ska inte säga något alls, för jag kan inte alls tänka mig mitt liv utan det, det är ju precis det jag säger, att jag är en av dem som är så sjukligt tagen av allt det här vad man "behöver" blahablaha. Jag är så "förgiftad " av det att jag knappt vet vad jag ska skriva om det, och jag brukar vara jättebra på diskussioner och liknande.
Jag tror människan är skapad för att hitta begär,fel och misstag, för att annars hade det inte känts bra när man väl fick allting. Och undertiden samhället ( i i-länderna ) gått frammåt, har också problemen blivit annorlunda. För några år sedan var säkerligen att vilja ha något av något en sån överlyxig onöd och löjlig sak, för då var samhället längre bak.
Jag tror inte man kan tänka så, men sen tycker jag verkligen inte man ska vara otacksam.
Jag tänker inte få dåligt samvete nästa gång jag blir lycklig över att få shoppa, en ny kamera eller något liknande, men dock ska jag skämmas rejält den dagen jag säger att jag är fattig och ingenting är värt någonting.
Så nej, jag tror inte vi är verkligenmer eller mindre olyckliga bara för att det finns mer materiella saker nu, jag tror att vi är lika vana vi det på denna tiden, som människor för var vana vid något annat.
hans ord: ( han pratar engelska)
- This is the reason I tell you young people to calm dowm, live your life and dont try to be older than you are, it silly how things are now a days, it's clothes there and clothes here, look at me, look at my jacket, alot of wholes, but what I care about is what fits in my pockets.
jag:
- I understand what you mean, but when the world changes around you, and when you're born in this " kind of life" you dont look at it that way. For example, I love shoes, and the only reasen I'm working is to have fun with the money and to be able to by clothes.
han:
- how often do you guys shop nowadays compare to what we did?
jag:
Well, sometime I by 4-6 pair of shoes a month.
han:
And you think thats normal?I save that money for a rainy day when I feel like having a roof over my head, there's more important stuff than shopping.
jag:
-Yeah but sometime we dont have to choose, you can have both.
Låter så löjligt alltihopa ( och ja, jag har förmodligen stavas fel en hel del), för självklart finns det viktigare saker i livet. Jag menar inte att livet GÅR UT PÅ att shoppa, och jag vet inte varför, men en hel shoppingdag framför mig gör mig så otroligt lycklig, och jag vet att jag verkligen inte är ensam om det. Vi föddes i samhället och visste inte vad vi väste upp i. Materialismen ( finns det ett ord som heter så?) har nästan runnit över.Men jag ska inte säga något alls, för jag kan inte alls tänka mig mitt liv utan det, det är ju precis det jag säger, att jag är en av dem som är så sjukligt tagen av allt det här vad man "behöver" blahablaha. Jag är så "förgiftad " av det att jag knappt vet vad jag ska skriva om det, och jag brukar vara jättebra på diskussioner och liknande.
Jag tror människan är skapad för att hitta begär,fel och misstag, för att annars hade det inte känts bra när man väl fick allting. Och undertiden samhället ( i i-länderna ) gått frammåt, har också problemen blivit annorlunda. För några år sedan var säkerligen att vilja ha något av något en sån överlyxig onöd och löjlig sak, för då var samhället längre bak.
Jag tror inte man kan tänka så, men sen tycker jag verkligen inte man ska vara otacksam.
Jag tänker inte få dåligt samvete nästa gång jag blir lycklig över att få shoppa, en ny kamera eller något liknande, men dock ska jag skämmas rejält den dagen jag säger att jag är fattig och ingenting är värt någonting.
Så nej, jag tror inte vi är verkligenmer eller mindre olyckliga bara för att det finns mer materiella saker nu, jag tror att vi är lika vana vi det på denna tiden, som människor för var vana vid något annat.
Kommentarer
Trackback
