.. det är frågan!
Här sitter jag och deppar och känner hur trött jag är, inser att jag kommer få sitta uppe hela natten och plugga inför ett spanskprov, och tittar igenom dumma gamla bilder som bara den personen med lägst iq i världen gör när man redan mår dåligt. Jag skulle vilja påstå att jag verkligen är iq befriad. Denna kvällen är en sådan kväll jag bara hatar, ni vet en sån när man inte ser något posetivt? "Jullov snart, men det är två veckor tills dess och en massa jobbiga prov jag kommer faila på", "Fredag imorgon, ja, men du kommer vara skittrött eftersom du inte kommer ha sovit, och dessutom ska du sitta barnvakt i flera timmar och sedan ska du iväg direkt efter det igen, korkade tjej", ja ni förstår hur jag menar, jag citerade mina tankar om ni inte förstod det. Och det jobbiga är att jag hatar att tycka synd om mig själv, och jag vill inte ha sympati, men ikväll är bara en jävligt jobbig kväll. Saknar en person i min omgivning som har varit där väldigt länge, och det är jobbigt att försöka tänka posetivt ibland utan den personen vid min sida. Så här sitter jag som ett offer och har precis ätit upp alla chips och skrapat rent dippskålen, och lyssnar på fina maria mena, så min fråga är, hur patetisk får man lov att vara?
Och ibland är det jobbigt att rycka upp sig själv, och kompisar kan inte göra det iheller, det enda man kan göra är egentligen att sova, men kan jag sova? NEJ, för jag måste plugga röven av mig, vilket som innebär att imorgon kommer bli en helvetes dag också!

Så nu ska jag FÖRSÖKA sluta tycka synd om mig själv, ta något att dricka och äta och sedan plugga/kolla vänner.
För vänner är mitt ljus i mörkret alltid, MIN BIBEL MIN RELIGION, okej?