Jättetrevlig kväll! TGI med fjorton fia tjejer, förfest hos Bella och sedan vidare ut!

(ngn bild nedan är tage av [email protected])

 

 

Min nya idol, mi nya förebild. Hennes citat är inte ens i denna världen. Här ska det köpas böcker om hennes liv osv.

 

Har äntligen fått internet efter att ha varit handikappad i snart tre månader. Det är egentligen helt sjukt om man tänker efter. Men i vilket fall som helst, IM BACK!

Finaste Juicy fick körkort idag och jag är så stolt! Firade med lunch ute och sedan lite smått tittande i affärerna! Finaste Malle var med och det var helt enkelt alldeles för länge sedan. Nu myser vi med vin för att fortsätta den mysiga dagen!

 

Startat en ny kategorie nu. Dagen I-landsproblem. Vet bara inte vilket arkiv jag ska sätta det i än men vi får se. Var bara tvungen då jag insåg VARJE dag att jag prata om sånt jävla trams, men som faktiskt jag anser vara ett problem, ibland mer problematiskt, ibland mindre, men ändå. Kommer på nya hela tiden alltså!

 

 

 

 

 

 

 

Detta är väl de jag kan komma på som är mina dagligfa och några jag kommit på. Men tro mig, listan kommer bli lång! Vi är bortskämda, så är det!

 

Tjejkväll för hela köret ikväll! Vi är några stycken som ska träffas, skvallra, dricka en massa gott och helt enkelt njuta av livet lite! Får se om det blir utgång efteråt men jag känner mig taggad! (bortsett ifrån att jag inte kan bestämma mig vad jag ska ha på mig, - dagens i-landsproblem. Jag ska nog starta en kategori som heter dagens i-lands problem då jag ofta skriver om dem.
Vaknade såklart sent och har fått städa lite snabbt. Men eftersom det inte ska bjudas på middag och liknande utan men vara en mysig kväll så behöver jag inte stressa upp mig för mycket. Det ska bara vara kul att träffa alla faktiskt! Nu ska jag sticka och handla. Hoppas er kväll blir lika bra som vår (antagligen) blir!
Kram!

 

 

Idag har jag lunchat med min kära far, varit i skolan, pluggat lite och sedan fotat lite hösttecken. Helt sjukt hur snabbt tiden går ändå! Ska gå en runda med min fina hund och sedan ska jag antagligen baka, är inte sugen på gott och sött (vilket jag uppskattar, men vet att det kommer bli så jäkla gott sen ändå!)

 

 

Allt just nu är en total katastrof, vet inte hur många gånger jag skrikit i en kudde och fått riktiga utbrott. Detta med lägenhets sökande känns som hopplöst, lediga lägenheter på 28 m2 för 6000 kronor i månaden med litet minikök och inte ens plats med min säng. Dessa lägenheter har dessutom många sökande och jag gör allt för att komma före i köäerna (går med i olika sparbanker etc). Min pappa som har en fast lön (och en ganska bra sådan, vilket är vad jag tror iallafall) bor i en central tre och betalar bara 1500 kronor mer än vad jag skulle göra för min. Jag är så arg och vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Det är som jag står i en djungel (vilket jag skulle vilja göra någon gång) men på ett negativt sätt, står där och är rädd för alla giftiga djur, vet inte om jag vågar äta eftersom det kan vara farligt och så vidare. Som tur är har jag en sådan rolig humor att jag kan dra ett skämt (som jag bara inte kan sluta skratta åt) som är raka kontrasten till djungeln jag står i just nu, nämligen sandkornen i öknen. Skrattar så jag håller på att dö varje gång jag hör det. Ingen annan håller med om detta skämt är roligt men jag bryr mig inte.

 

" Det var en gång två sandkorn som gick i öknen, plötsligt vände sig det ena sandkornet och sa "jag tror vi är förföljda" haha, ändå kul?

 

 

Pratat med en stockholmare, eller "08:a" som vi kallar det. Jag skäms över min skånska för jag tycker faktiskt det är en ful dialekt, men när jag hör denna låten så måste man ändå bli stolt!

 

Alla har vi våra bra egenskaper (jag är så jävla klisché att det inte är sant)

 

 

Philip och jag flyttar ifrån varandra om en månad. Även om jag vet att det kommer lite av som en chock så är det sadly true. Hans känslor hade väl svalnat och jag känner att jag är väldigt ung och att binda sig till en kille så tidigt skrämmer mig egetnligen lite. Det är mycket jag vill göra innan jag settle down. Och sanningen är att jag har haft on and off again relationer sedan jag var tolv (dock bara två seriösa).

Jag ska inte ljuga, jag är jätteledsen över detta trots att jag kanske kan vara vuxen nog att acceptera hur han känner.

 

Philip är en fantastisk kille och jag har verkligen älskat honom väldigt väldigt mycket, vilket jag fortfarande gör så klart, men det var inte menat just nu. Kanske pga av vår ålder eller kanske av någon annan anledning.
och de brukar ju säga att om det är ment to be it will be. Men annars i ett annat liv kanske? 

 

Anledningen till att jag skriver allt detta här är för att jag inte orkar med tusen frågor osv. (Facebook i all ära men alla dessa hjärtan och frågetecken osv blir jobbiga i längden.